Operation!

Idag är det dags!
Liten plupp ska operera bort en tand!
Han får inte äta eller nånting innan, ska vara där tidigt på morgonen, klockan kvart i åtta! Där är alltså på djursjukhuset i Kungens Kurva. Operation och nedsövd och sova kvar på dagen och uppvak, ont och mediciner och plaststrut på huvet. Kul.... :(

Håll tummarna!

Hundar kan lära sig att äta godis man tappat under snön.... oj!

Valpkurs, säsong 1, avsnitt 2 av 5.
Börjar första övningen med att vända upp och ner på hela "godisburken"!! Bra jobbat!!
I alla fall tyckte både Merlyn och skogsområdets alla andra hundar det... De hade väldans svårt att passera det där trädet utan att lite väl avslöjande stanna kvar och äta allt gott som gömde sig på marken under snön.
#hurmanblirpoppisihundrastarskogen

I övrigt en kul förmiddag. Vissa protester mot att behöva trava runt med husse på en stig när alla roliga voffar stog kvar uppe i skogsbacken. Tung rumpa ner på skogsstigen.... och tillhörande släpspår.... inget godis är tillräckligt gott för att följa med då inte! I alla fall inte förrän husse hade släpat det lilla krypet längs stigen och bakom några träd så att inte kompisarna syntes längre. DÅ minsann kunde man "gå fint" - med lite övertalning.

Lilla skrutt-matte var mest förkyld (och tror jag, lite halvbakis??) men hade trivts bra med dagen ändå. Var med så gott hon kunde trots virusattacken. Vi är alla galet nöjda med våran instruktör Tina från Tinric!! Hon är suverän, härligt smittsamt glad och mysig. Kan tricksen att locka folk att lyssna och vara med.

Till nästa gång ska vi träna på att gå fint (med tillhörande små höftputtar, vid behov) och kontaktövningar. Övningen vi fick med oss från idag var jättebra, att utan ord, få hunden att koncentrera sig på det godis (eller köttbullar) man har i sin ihopknutna hand, ska ignoreras av lillevalpen, som ska ta sitta ner och ta ögonkontakt. Och JAG BARA ÄLSKAR att det kan ske ordlöst!!! Och det funkar verkligen!!

Den ska vi träna massor på - me like!!

Ganska likt Stockholms blodbad

Nu har det hänt. Jag visste att det bara var en tidsfråga...
Vi har ju haft aningens problem med att klippa klorna på den lilla rackarns staffe-ormen... :-) Vi har tränat och myst och pysslat och hållt fast och envisats. Vi har till och med bett veterinären - men ack, ingen hjälp där inte - när vi var där för 12-veckors-vaccinationen. Guuuud, vilken diskussion det blev!! (det är en lång story bara det)

Hur som helst, klorna slutar ju inte växa bara för att vi inte lyckas få till det. Vi har fått till det någon enstaka gång, med ett par klor då och då, men satan vad de växer!! Någon gång lyckades jag klippa när han sov, helt utmattad, efter ett besök hos labbarna de fina.

Men så igår var det dags igen. Klipp! Men oooops....!! Där var visst pulpan, tjolahopp! Och hej vad det blödde!!! Allmän kontrollerad panik :-) Matte och hussa var igång och husse sov, men han blev uppryckt ur sängen då det behövdes ett par extra händer. Han var inte till så mycken hjälp dock, sömndrucken som har var (det heter så - han hade alltså inte druckit - bara så ni inte missförstår) Blodet skvätte åt alla håll och Lailas potatismjöl åkte fram. Eller åkte åt alla möjliga håll kanske man ska säga :-) Sen var det till att försöka binda om det hela för det fortsatte blöda och han sprattlade ganska vilt. Han är ju inte helt med på noterna när han blir fasthållen. Ont hade han dock inte, som bekant så känner de ju inget när man klipper i pulpan, men det är ett satans meck! Och färgen på blodet är inte rött, kan jag ju upplysa om då. Ser mer ut som Falu Rödfärg - originalet! Mörk röd, och en helt annorlunda konsistens är vårt vanliga lite fettiga människoblod. Mer tunnflytande och såg definitivt ut som om man hade målat om hela ladan med Falu Rödfärg när man tittade ner på sina nerblodade jeans...

Så småningom la sig lugnet, matte Linnéa skurade upp allt blod - hon är satan i gatan en rejäl klippa vid krissituationer! Jag blir lika imponerad varje gång. Lugn och samlad, följer med lätthet instruktioner och gör alltid automatiskt det som är "rätt", om man säger så.

Lillvaffen somnade så småningom i sin (ganska så nya) bädd. Han fick inte sova i sängen inatt, med våra fina vita lakan. På morgonen såg jag att han hade lyckats lirka bort sitt lilla "bandage", det hade han nog snuttat på en del... Men själva klon verkade orörd, fortfarande lite blodfärgad. Ut och kissa, äta och sen passade vi på att sova förmiddag, lika bra, för att hindra onödigt blödande.

Sen skulle jag iväg till doktorn. Peter kom hem och  skulle passa Merlyn, men han skjutsade mig dit, så det blev en liten biltur med alla. När jag var inne hos läkaren så var de ute en sväng. Plötsligt fick Merlyn syn på en liten dvärgpudel och började dra, och dra, och dra.... vilket resulterade i att det började blöda igen! Så när jag mötte de så var det två blodiga killar som stod och väntade ;-) Jag tänkte att det är lika bra att åka till veterinären för att få stopp på blödandet och vi var välkomna dit på dagakuten.

Vet ni vad veterinär-tjejen gjorde?!?! Klippte hans klor!!! Helt utan att man behövde säga till!! Hon var kanon! Min nya stålkvinna!!!

(berättar mer imorrn, jag har en tjurig tonåring som vill åt datorn...) :-P

Ännu ett morronbett...

Liten valp är ivrig. Liten valp är mer på alerten kl 7 än vad stor hussa är. Liten valp är nykissad, nyäten och olekt. Liten valp är snabb. Liten valp är stark.
Hussa är inte snabb på morgonen... Möjligtvis stark. Om man jämför med tandborsten, eller nåt...

Liten pluppvalp kommer in efter morgonpromenad med husse, vild av glädje och full fart åt alla håll. Åt mitt håll, åt min arm - AAAJJJJJ!!!! Nytt, stort bett - denna gång på vänster underarm. Blånaden kommer direkt, lite hudflikar är uppskrapade trots att han bet genom morgonrocksärmen (den klarade sig dock). Aj, ont! Stort halvcirkelformat blåmärke.

Luuuuuugn och fiiiiin, vovve.....

Schhh, såja, inte bita, vara snäll.

Vi har ju pratat om det här.

Är man söt, måste man vara snäll.

Fotboll följt av brottning med grannen

Bästa hundhändelsen idag var nog att få träffa Frida ute på vår gård, under sena kvällsrastningen. Frida är en riktig liten raring, en dvärgschnuaser och ca 12 veckor. De bor i samma port som oss, fast på en lägre våning. Vi var ute i godan ro och "sparkade lite fotboll" (det ligger en Pepsi-reklam-fotboll ute). Jättekul! Svoooosch! sa det plötsligt och så kom den lilla yrhättan flygande från ingenstans. Sen var man som hussa bortglömd och negligerad bra länge... :-) De har så himla kul när de leker ihop, de där två. Frida med sina plockepinn-ben på hela 2 kg (berättade hennes husse) och så Merlyn då, vildbasaren på säkert över 8 kg nånting vid det här laget (Vi har ingen våg!!) De rullar runt och försöker bossa varandra båda två ;-) Ser rätt festligt ut. De är tvärtysta när de leker, om man inte såg dem skulle man inte veta att de var där. Fast efter ett tag började Frida uppge några slags mjäkiga, jag vet inte, morrningar(?) kanske, det lät mer som mysiga snarkningar. Hennes husse hade inte heller hört det förut. Först förstod ingen av oss vem av valparna som ljudet kom ifrån! ;-) Men de hade bara roligt! Det brukar vara svårt att skilja dem åt, fullt uppe i varv som de är.

Dagen har annars bjudit på lite mys med min skruttas kompis Mr M som fick ta sig an Merlyn när skrutt skulle duscha.... vilket visade sig ta över en timme(!) inklusive BAD!!! Själv låg jag och vilade och det tog ett tag innan jag insåg att hon hade lämnat över bitaren till Mr M... Jag pallrade mig upp och försökte gömma frisyren under ett hårband, sprayade parfym (för att jag skulle kvickna till) och gick inte och räddade killen. I och för sig klarade han sig nog ganska bra, men han höll krampaktigt ett hundben i ena handen. Det brukar vara det främsta "vapnet" i kampen om tänderna... Men han sa att allt gått bra. Jag rymde ut med min hund och såg till att han blev både rastad och fick mat - allt det jag trodde skulle ske under skrutts "watch". Men vi var lite i olag med tiderna idag, så jag skyller på det istället för på henne, hennes besök och hennes extremt långa bad/dusch/spatimme... :-)

Lilleman somnade i alla fall gott sen. Blev en liten kamp när vi skulle förflytta oss till sovrummet, då han hade somnat i soffan. Han vill väldans gärna ligga i vår säng! :) I vanliga fall gör det inget men jag tänkte ha datorn till sällskap en stund så jag ville inte riktigt riskera en nattfajt om laptopvärmen och sladdar och andra prylar. Till slut la han sig på sin bädd i vårt sovrum (han har ju en där också, likväl som i vardagsrummet)

Ser fram emot imorgon! Håller tummarna för lite valp-tillbehörs-shopping, kanske ett besök hos syster&co (vilket inkluderar den ljuvliga kissen Matisse) och eventuellt en massa hemmapyssel och kanske inhämtning av lite saker hemma hos storabror min.

G'natt!!

~ Hussa

Bildvisning på fb

Har precis suttit och bläddrat bland bilderna från min uppfödare.
De är ju så fina alla hennes vovvar! Tittat på kullsyskon och andra syskon och "kennelsyskon" (Finns det ett sånt ord? Nu finns det det i alla fall...) Härligt att se bilderna på henne och hela flocken! Ser så satans coolt ut! De tuffa hundarna, 5, 6, 7 stycken, ute i skog och mark, eller några stycken ihop med barnen. De är ruskigt snygga! Hundarna alltså, missförstå mig inte :-P Men det är inte ofta man sett bilder på en så stor staffe-flock. Jag tycker det är rätt häftigt, hon är tuff "vår Laila"!

Tidigare ikväll var min bästa AR på besök! För första gången :-) Det var kul! Det känns direkt att hon är rätt hundvan. Jag har nästan hunnit glömma bort det under alla åren, men det var kul att se. Härligt när det är någon som inte är tafatt (som jag brukat vara innan Merlyn kom in i mitt liv). Det var jätteroligt att hon var här och jag är så glad att hon fått träffa våra lilla pärla medan han fortfarande är liten! Det är ju ändå lite speciellt med en hund som man känt redan som valp liksom. Det bådar alltid gott för framtiden. Vi käkade kladdkaka och lillrackarn fick mest titta på när vi åt. I och för sig gnagde han på sitt nya ben - alltid poppis!

Kanske dags att försöka krångla sig ner i sängen (inte alltid det lättaste nu för tiden - det ligger så många där!) så kanske man kan få en fin dag imorgon. Idag har jag haft ont i fot & ben och har inte varit till mycket nytta.

Men nya dagar och nya ben!!

nedtecknat av hussa

Rammel och fika

Ikväll åkte vi iväg till vårt stora fina centrum, hussa & jag - med tunnelbana!!!
Lite läskigt är det fortfarande, men värst är de där gallrena man ska gå på innan man ens får komma in i huset där tågen bor. Men när vi kom fram så väntade matte på oss!! *HOST HOST*

Vi gick in i centrum och vet ni vad, då gick matte bort en liten stund och så kom det fram en kille som tyckte jag var jättefin! Han tyckte om svarta staffar, han visste precis att jag var en sån engelsk staffe!! Kille med koll! Han hade haft en USA-reggad renrasig Pitbull tidigare. Jag tror han tyckte om mig massor.

Sen skulle vi gå därifrån och jag var så glad eftersom någon tyckte om mig!!! Så då trampar hussa mig på tassen! Inte för att jag märkte något, jag hade ju fullt upp med att springa och vara så glaaad! Men vet ni vad hussa gjorde då?!? RAMLADE!!!! Ha, ha, ha, ha! Det såg jättekul ut! Hon vinglade först massor, eftersom hon försökte väja för lilla mig. Hon påstår att jag sprang i sicksack... Och då snubblade hon till på min tass och försökte få balans samtidigt som hon inte ville trampa på någon mer av mina tassar, jag har ju 4 tassar - hon har bara 2 och kan ändå inte hålla reda på dem. Konstigt. Ja. Så helt plötsligt satt hon på rumpan. I centrum, mitt på det blanka fina golvet. Men hon bara skrattade!!! Och busade med mig och skrattade! Hon e lite rolig hon. Vad bra att ingen gjorde illa sig, eller blev arg, alla bara skrattade! Mest matte :-)

Efter det så "fikade vi". Det betyder att jag blir fastbunden vid hussas ben medans hon äter något som luktar jättegott som jag inte får smaka. Men! Jag hittar godsaker under bordet jag! Sen kom husse och det älskar jag!

Efter en stund gick vi iväg och då smet matte och hussa in i en affär och husse och jag gick ut på torget. Sen fick jag åka tunnelbana hem med hussa. Det e bra, hon verkar i alla fall ha koll... på både mina och sina tassar.

Tass, tass,

Merlyn

Leta hussa

Idag har vi varit ute i parken och lekt. Stora-parken-som-inte-har-något-namn :-) Vi lekte "hit" och sen lekte vi "leta hussa". Fast hon sa aldrig till så jag visste inte att vi lekte, men sen hittade jag henne ändå! Hon tror att hon är osynlig i sin stora, röda jacka :-p Sen försökte hon kasta en pinne, jag fattar inte varför. Det finns ju jättemånga pinnar i parken! Varför ska jag leka med EN pinne då?!? Jag snusade och nosade på allting och sprang tills jag var nästan snurrig!!

Spring, spring, utan koppel - kul, kul!
Och solen den bara skinade på mig hela tiden!!! :-D

Bjäfs, 
Merlyn

Syster, syster, syster

Idag ringde det ett ROLIGT samtal hem till oss!!!!!
Det hör inte till vanligheterna så det måste verkligen belysas ;-)  De flesta som ringer vill sälja nåt eller så vill de att man ska göra nåt man inte har lust med, hi hi.

På kvällskvisten när vi bänkade oss för att äta lite middag framför TV:n så ringer det på telefonen och matte svarar - och låter helt plötsligt fnittrig och glad och lite småförvirrad... Lämnar över telefonen till hussa som blir lika knollrig hon. Då är det min systers matte Ida som ringer!!! Ååååååhh så glada vi blir allihop då!! Syster har flyttat till Stockholm hon också (fast det visste vi ju redan) och bor supernära oss!! Samtalet var låååångt och så bestämdes att vi ska träffas nästa vecka!

Syster Karishma heter numera Zuma och hon bor "nästan bara några gator bort" skulle man kunna säga. Jag vill träffa henne nu-nu-nu-nu-nuuuuuuuuu!!! Men det går inte... )-; Hon, min busiga syster, har opererat sig och får gå omkring med en plaststrut på huvet! Då kan man ju inte busa eller nånting... så vi väntar tills hon får ta av sig den.

Stackars lilla syster Karishma-Zuma.... Jag hoppas det går bra så hon blir frisk och hel igen - då ska vi busa!!!

Längtar gör,
Merlyn

Vi har hämtat hem en ny familjemedlem - som har fyra ben och svans!

Vi har under helgen varit på en liten biltur, min lilla karl & jag! Vi tog oss ner till Lycke i Göteborg och till Laila Ström som driver Joddricks Kennel. Hon föder upp Staffordshire Bullterriers och hade en liten raring som letade efter ett nytt och livslångt hem.

Kullen som hon hade aktuell för oss bestod av 5 valpar, alla 8 veckor gamla när vi kom dit. Veterinärbesiktade och friska och fina. Av de 5 valparna i kullen så fanns det 1 tjej och 4 killar. Vi skulle titta på en liten hane som hette Ajit men kallades för "Långben" hemma hos Laila :-) Han hade nämligen långa, stiliga bakben, som skiljde honom lite från hans syskon. Samtidigt som vi var där så var en annan kvinna där, Eva, som skulle bli fodervärd/delägare till en annan av syskonen, nämligen Atul (som ska få heta Viktor)


Träffen med uppfödaren gick kanon. Vi satt och pratade i hennes kök medan valparna tassade runt och lekte och sprang och kissade (det var väl ungefär det de gjorde :-) ). Men de hördes inte!! Inte ett ljud! Inget skällande, gnyende eller bjäfsande. Hade man inte tittat på dem hade man inte märkt att de var där. Magiskt!

Vi ställde 1000 frågor (hon sa att jag skulle skriva en lista och fråga allt, att inga frågor var dumma - så jag gjorde som jag blev tillsagd, he he) tittade på massa papper, läste och diskuterade och skrev på!!!
Hundägare!!! Vad sägs om den, du!?!?!?! Hade man inte väntat sig, va? :-)

Länk till Joddricks Kennel och info om denna kull och dess nya ägare:

God natt!

Resan till Göteborg... lite pirr!

Idag är det fredag och vi ska försöka ta oss ner till Göteborg, min karl och jag! Jag säger försöka, för hela hemmet håller på att rasa samman under tiden känns det... Diskmaskinen gick sönder igår! Senare på kvällen körde jag en tvättmaskin och då fick badkarsavloppet/golvbrunnen för sig att täppa igen. Så vi stod inatt med nästan en decimeters översvämning av badrumsgolvet!!! Fick hinka vatten från golvet och ner i toaletten, pumpaläns!! Och vi som ska vara borta i helgen och lämna tonårsskruttet hemma... Med allt vad det innebär i fix och don i badrummet inför kvällens party. StockholmsHEM tyckte inte att det här var akut, utan de ville komma på måndag istället. På måndag!!!! Jag fick nästan frispel! Jag räknar med att behöva tvätta dygnet runt - och duscha - när vi kommer hem med kisse-valpen. Jag räknar med att han kissar ner mig hela tiden, så fort jag tar i honom. Jag ska gå omkring i regnrock. Bilens baksäte är inklätt med picnickfilt (som har plastad baksida) och jag har hamstrat, ni vet sån där plastad frotté som man har i spjälsängar? Sånt! Och andra bebisinplastadeblöjbytardukaribristpåskötbordsprylar! Jag räknar med att han kräks oavbrutet i 40 mil hem sen... Och kissar.

Men, jag har laddat med godis och cola och konstig bilmusik (kassettband!!)

Schh.... hemligt....

T*O*P      S*E*C*R*E*T      M*E*S*S*A*G*E

Min syster och min bror och deras familjer vet inget än.....
Det blir liksom en överraskning....
Schhh..... :-I

T*O*P      S*E*C*R*E*T     M*E*S*S*A*G*E     E*N*D

Idag åker vi!

Idag ska jag och min kära sambo åka ner mot västkusten... Vi ska hälsa på en liten 4-tassad kille med svans :-) Om han är snäll och tycker om oss, och inte är sjuk (typ bara har 3-tassar) så kommer han få följa med oss hem... Vi är jättenervösa och uppspelta allihop! Vi får liksom en liten bebis! Han är precis 8 veckor när han kommer, sägs väga ca 5 kilo just nu (exakt uppgift får jag väl dela med mig av sen :)

Och den stackarn, om han vill följa med oss hem, så får han först masa sig in en helt okänd bil och åka nästan 40 mil! Han kommer förmodligen bli åksjuk och kräkas )-; den lilla rackarn. Men vi hoppas på att han kan sova en stor del av resan, för sin egen skull. Inget kul att vara kräkig och rädd, utan mamma och syskonen... :-/

Mera rapporter följer senare!!
Håll tummarna nu!!! Vi vill så gärna att han ska vara frisk & kry och få tillstånd att bo hos oss!!!

Just nu har vi kontakt med en staff-uppfödare

Imorgon ska jag ringa tillbaka till henne (efter att ha pratat med henne ett tag igår) och meddela att vi gärna kommer och besöker och tittar, klämmer & känner :-) Resan är lite lång, till västkusten, så jag håller tummarna för att allt går bra. Det är ju mitt i veckan och sambo & barn har ju fullt upp med sina grejer och måste ändå få plats med det här. Så vi får se hur vi löser själva resandet.

Ikväll har jag delvis suttit och läst om inlärningar av lite olika grejer. Det är ju bra att "se sig om lite" när det gäller vad folk skriver och tycker. I slutändan är det ju man själv som ska välja hur man ska gå till väga. Så efter alla råd & tips, böcker & kurser så står man ju där själv till slut. Eller står... Det blir väl inte så mycket av med den saken ;-) det blir nog lite rörligare än så!

Men spännande är det!
Undrar hur det kommer att gå att få tid att få hem mat och se till att man själv äter sen... Är ju inte helt enkelt ens nu! :-D

Please don't eat my shoes!

Lite läskigt och lite spännande. Snubblade väldigt plötsligt över en uppfödare som kändes bra - och som har en valp just nu - kanske till oss? Pratade jättelänge, hon verkar vettig och kunnig om man läser på lite om henne. Hon kan nog vara ett kanonstöd att ha i bakgrunden sen, efter ett valpköp.

Vi ska ringa tillbaka imorgon och ev bestämma om vi ska komma och hälsa på.

*cross my fingers*

Men sen kommer ju alltid tvivlet... Är det rätt? "Stora åtaganden kräver stora tvivel" citat från mig själv idag. Men det vore roligt med en liten knubbis här hemma som tultar runt på sina fyra små tassar....

Blev en rusch-tur till Ikea i alla fall under kvällen, för att köpa en möbel som slukar alla våra skor i hallen (innan någon annan gör det) :-)

Keeshond

Ursprung: Tyskland/Holland

Vakt- och sällskapshund

Utmärkande drag: Nosparti och öron skall ha mörk färg; runt ögonen skall väl definierade ”glasögon” finnas, en fin svart pennlinje skall gå snett uppåt från yttre ögonvrån till nedre öronfästet; distinkta markeringar och schatteringar bildar uttrycksfulla men korta ögonbryn.
Tysk spets skall alltid vara uppmärksam, livlig och mycket tillgiven sin ägare. Den skall vara mycket läraktig och lätt att fostra.
Sagt om Keesen: Den första stavelsen av namnet, dvs "kees", är ett öknamn för Cornelis eller Cornelius och den andra stavelsen "hond" betyder helt enkelt hund på holländska. Det har alltså inget att göra med engelskans "hound" som menar jakthundar, t ex Foxhound, eller kapplöpningshundar som t ex Greyhound.

Kolla kring ögonen, det här är Keeshondens kännetecken, som glasögon.

Även de små ulliga valparna har de här speciella ögonen, med den svarta randen vid ögonvrån.

Storlek/Vikt:
49 cm +/- 6 cm
Alla varianter av tysk spets skall ha en vikt som motsvarar dess storlek.
Bakgrund: Keeshonden var adelns modehund under 1700-talet medan båtfolk och "vanliga" människor använde hunden som väktare. Genom fynd upphittade av rasintresserade arkeologer har man fått historiebilden ngt klarare. Man har t ex funnit fossillämningar av släktet "Canis Familiaris Palustris" från yngre eller äldre stenåldern, cirka 5.000 år f.Kr. Omkring år 1781 delades Holland in i två olika politiska delar; Orangeristerna som följde ledaren William Oranges politiska budskap, och Patrioterna eller "Keezen" som Orangeristerna kallade dem. Ledaren för Patrioterna hette Cornelius de Gyselaar och han hade en av dessa hundar som sin ständige följeslagare. Eftersom ordet "kees" är ett öknamn för just Cornelius är det därför troligt att det var denne man som lade grunden till rasens namn - KEESHOND. Mer historia om keesen.
Vettig länk
Annan länk

Tibetansk terrier

Ursprungsland: Tibet (Storbritannien)

Sällskapshund (tidigare vall- och vakthund)

Utmärkande drag: Tibetansk terrier är ingen "terrier" utan en herdehund från Tibet, där den arbetade som vakthund men även som vall- och sällskapshund. Den tibetanska terriern skall vara livlig och ha gott kynne. Den är trogen och har många andra tilltalande egenskaper. Till temperamentet är den öppen, alert, intelligent och modig; varken vild eller stridslysten. Rasen intar en återhållsam attityd mot främlingar.
Sagt om Tibetanska terriern: I smala passager kunde man se hur de små hundarna hoppade från den ena jakryggen till den andra för att få jakarna att fortsätta framåt på de branta och oländiga bergsstigarna.

Håret i tofs så man ser något när man är ute på promenad!

Snö är underbart! Jag gillar när det är kallt!

På bushumör! Tibben är lekfull som en valp större delen av livet.

Storlek/Vikt:

Hanhund: 36-41 cm

Tik: något lägre

Bakgrund: Tibetansk terrier är en vall- och vakthund från Tibet, där den återfanns främst bland nomader, men även i byarna. Tibetansk terrier har förmågan att ta sig uppför branta bergssidor, att ändra riktning mitt i ett språng och att springa på skare utan att trampa igenom.

Vettig länk

Rolig läsning

Pumi

Ursprungsland: Ungern

Vall- och sällskapshund

Utmärkande drag: Rasen skall ha ett ganska livligt och rastlöst vallhundstemperament.
Den är ytterst modig och något misstänksam mot främlingar. Tack vare sitt kloka uppförande, sin livlighet och sin uttrycksfullhet drar den överallt till sig uppmärksamhet. Pumi är tämligen skällig. Rasen utstrålar arbetslust. Genom sin rastlöshet och aktivitetslust verkar hunden ständigt vara i rörelse. Den är alltid aktiv och beredd att rycka in. Skyggt eller sävligt uppträdande är otypiska egenskaper.
Sagt om Pumin: Mer info.

Jag är ganska ståtlig! Mycket ståtligare än många andra! :-)

Alerta och redo för nya äventyr

Leka och busa är såå roligt, och det syns nog på mig att jag gillar det.

Storlek/Vikt:
Hanhundar: 41-47 cm, idealhöjden är 43-45 cm.
Tikar: 38-44 cm, idealhöjden är 40-42 cm.
Hanhundar: 10-15 kg, idealvikten är 12-13 kg.
Tikar: 8-13 kg, idealvikten är 10-11 kg.
Bakgrund: Pumi uppstod på 1600- och 1700-talet i Ungern genom korsning mellan primitiva puli och importerade tyska och franska hundar av terriertyp med ståndöron. Pumi räknas som självständig ras från början av 1900-talet. Rasen är en terrierliknande vallhund. Dess väderkorn är välutvecklat.
Rasen är känd för att bekämpa skadedjur och gnagare.
Vettig länk

Xoloitzcuintle - Mexikansk nakenhund

(Perro sin pelo mexicano)

Ursprungsland: Mexico

Sällskapshund även vakthund

Utmärkande drag: Xolon är tystlåten, lugn, glad, uppmärksam och alert. Den är en utmärkt sällskapshund, men kan vara reserverad mot främlingar och är en bra vakthund.
Sagt om Xolon: Så kallad nakenhund, finns även som pälsad, vilka också är godkända att använda i avel.

Ståtlig som en rashäst.

En liten xolo-valp.

Tillgiven och kärleksfull.

Storlek/Vikt:
Rasen förekommer i tre storlekar för både hanhundar och tikar.
a) stor: från 45 cm till 55 cm; man accepterar upp till 60 cm för utmärkta exemplar
b) mellan: från 35 cm till 45 cm
c) liten: från 25 cm till 35 cm.
(Hundar som överstiger 60 cm eller understiger 25 cm diskvalificeras)
Bakgrund: Rasen har ett väldigt gammalt ursprung, ca 5000 år.
Vettig länk

Japansk spets

Ursprungsland: Japan

Sällskapshund

Utmärkande drag: Rasen skall vara intelligent, gladlynt och uppmärksam. Japansk spets skall ha ymnig, rent vit päls, spetsigt nosparti, trekantiga upprätta öron och plymförsedd svans som ligger över ryggen. Kroppsbyggnaden skall vara stadig med välbalanserad helhet. Dess harmoniska skönhet utstrålar en energi, värdighet och elegans som är typisk för denna ras.
Sagt om Jappen: Pälsen är självrengörande! Om man kommer in och hunden är lerig så händer något underligt. När pälsen torkat så faller all smuts, lera och skräp av - och jappen är vit och fin igen!

Vitare än mig kan man nog nästan inte bli!

Storlek/Vikt:
Hanhundar: 30 - 38 cm
Tikar: något mindre än hanhundar
Vikt 5-10 kg
Bakgrund: Japansk spets sägs härstamma från bl.a. vita tyska grosspitz som
kom till Japan via Sibirien och nordöstra Kina omkring 1920.

Förnuftig länk

Staffordshire Bullterrier (Storbritannien)

Ursprungsland: Storbritannien

Sällskapshund (tidigare sk kamphund)

Utmärkande drag: Rasen är känd för sitt okuvliga mod och sin ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig. De lustiga rosenöronen, det breda smilet och de oefterhärmliga rörelserna avväpnar den mötande omedelbart.
Sagt om Staffen: Den är en av de få raser som har inskrivet i standarden att den ska vara barnvänlig och i hemlandet har den smeknamnet ”The Nanny Dog”.

Här låg tidigare en bild på en jättevacker brun staffe,

och den bilden har jag nu har plockat bort från min blogg.

Jag hade alldeles olovandes lånat bilden och var lite naiv och tänkte mig inte för.

Tanken var god från min sida, bilden var perfekt för att visa denna ljuvliga ras, och vid tillfället var jag fullt uppe i mina hundköpartankar

- vilket slutligen resulterade i en egen staffe!! :-)

Bildens ägare har bett mig ta bort bilden och jag ska lägga in en egen bild här alldeles snart.

Jag ber om ursäkt för mitt tilltag och hoppas att

ingen är alltför arg på mig.... F´låt!

Bildtext: Bredkäftad groda...? ;-)

Storlek/Vikt:
Önskvärd mankhöjd: 36-41 cm
Höjden skall vara i proportion till vikten.
Hanhund: 13-17 kg
Tik: 11-15,5 kg
Bakgrund: Man vet är att det runt år 1800 fanns en hund med likheter med dagens Staff. På den tiden var tjurhetsningar, med hjälp av hund, ett populärt folknöje, men 1835 förbjöds tjurhetsningar och då kom intresset för hundkamper.
Man hade tidigare prövat att blanda in ettrigt terrierblod i kamphundar, och nu gick man in för det på allvar. Terriern som valdes var Old English Terrier. Namnen på dessa kamphundar var lite olika, ”Bull and Terrier” var det vanligaste och det blev så småningom Bullterrier. Dessa liknade vår moderna Staffordshire bullterrier, men varierade i storlek och vikt – mellan 10-25 kg.

Dessa ”Bullterrier” var effektiva slagskämpar och avelsmetoderna var enkla; endast de segrande användes till avel. Resultatet blev en hund med mod och framåtanda och med mycket hög smärttröskel.
Staffordshire Bullterrier har sina rötter i Black Country som ursprungligen är ett specifikt kolgruveområde i England. Flertalet av dem som höll på med detta var gruvarbetare och smeder som ägnade sig åt hundkamper på sin fritid, fram tills detta förbjöds, år 1835. Dessa områden var oerhört tätt befolkade, och barnrika, och i sådana miljöer var det förstås ett krav att hundarna var absolut pålitliga och då inte minst mot barn. Varje ansats till aggressivitet mot människor ledde till att hundarna togs bort helt enkelt. Staffordshire bullterrier är en modern sällskapshund. Den nya rasens namn godkändes 1935 av den engelska kennelklubben. Läs mer på rasklubbens officiella sajt.
Vettig länk
Rasklubben

Våra krav - och varför

1. Allergifri. Jag får inte vara det minsta allergisk. JAG måste alltså vara allergifri. Inte hunden. Jag!
2. Storlek - vikt. Vi bor 3 trappor upp utan hiss. Vikten är av stor vikt.
3. Storlek - rymd. Synd att säga, men vi bor i en otroligt välmöblerad lägenhet. Dvs vi har för mycket saker. Om hunden väger 12 kg men ändå är lång och har yvig svans och ingen kroppskontroll, då blir det inte mycket plats att vara på. Eller inga möbler. Eller finsaker.
4. Frisbee. Frisbeeleksmöjligheten måste vara medräknad. Behovet är stort.
5. Gosig. Vi måste få gosa av oss med vovven. Och sova tillsammans.
6. Tyst. I och för sig en uppfostringssak. Men det finns delar i det som kan vara en rasfråga. Skälliga hundar gör sig inte bra i hyreslägenheter.
7. Inte för korta ben. Det vore kul om du kunde gå i trappen själv, ibland, under några år i alla fall. Jag har faktiskt matkassar att släpa på också! Förlåt, trappen var felkskrivet. Trapporna ska det stå. Tre stycken. Våningar. Puh! Pust! Stön! (Även utan hund, matkassar eller övervikt. Grannskapets tonåringar klagar också över att de är jobbiga.)
8. Frisk! Fri från sjukdomar som vi faktiskt KAN förutse. Ärftliga saker som kan testas INNAN köp, dvs test på föräldrar av t ex HD, AD, ögonsjukdom, L2-HGA.
9. SKK registrerad renrasig hund från seriös uppfödare som lägger maximal vikt vid hälsa och mentalitet. Utan undantag. Inga C-höfter eller tveksamma parningar.
10. Valpen ska komma till oss när den är 8-9 veckor. Vi vill ha full insyn i vad valpen upplever redan från början. Det går inte att få om man tar över en hund som haft en annan ägare. Man vet inte vad den har råkat ut för. Det behöver inte vara misskötsel på något sätt, det räcker med att hunden fått en legobit i huvet som liten och sen beter den sig jättekonstigt varje gång man passerar ett bygge med tegelstenar eller liknande. Själv står man där som ett fån och fattar ingenting och folk tror att hunden är galen eller ännu värre, en M*Ö*R*D*A*R*H*U*N*D bara för att den blir skraj och gör något överilat. Vi vill vara med under hundens alla perioder, alltifrån de roliga till de knepiga. Vi vill vara de som känner vår hund bäst helt enkelt.

Många uppfödare vet inte vad de pratar om!

Oooooh, vilken härlig rubrik - att sticka ut med!! ;-)
Nä, inget illa menat.

Men så här är det. När det gäller allergier. Det finns en del uppfödare, kennelägare och djurägare som vet en hel del, av egen erfarenhet eller för att de helt enkelt har sökt, och fått, rätt information.

Men så har vi de här som gissar. Och som "vet att det faktiskt är så". De människorna finns i alla sammanhang. Både de som "vet" saker när det gäller vetenskap, historia, politik, invandring, ja gud vet allt. Men som har så tokfel - och i och med sina antaganden, eller felaktiga källor, utsätter folk för rätt stora risker. För faktum är att allergi inte är något att leka med och att chansa med. Det är vi många som kan skriva under på. Det absolut mest felaktiga påståendet som många hunduppfödare bland annat, utan egen insikt, tror benhårt på, är att om hunden/hundrasen inte fäller eller fäller väldigt lite, så är den automatiskt allergivänlig!! Men det är inte pälsen man är allergisk mot!! Det enda allergitillstånd som jag kan tänka mig stämmer in på detta påstående är om man enbart är dammallergiker. Då är ju en hundras som inte fäller att föredra, då hår (både mänskliga och djurhår) som bekant samlar på sig väldigt mycket damm och kvalster i våra hem.

Även folk som sysslar med blandraser kan få sig en känga i det här sammanhanget. Bara för att man korsar en pudel (som många allergiker faktiskt klarar) med en annan ras, t ex dansk-svensk gårdshund, så är de inte automatiskt allergifria! Och en intet ont anande allergiker eller förälder till allergiker kanske går på det... Trist för alla inblandade.

Oavsett vilket så är det alltid bra att tillägga att man måste prova själv om det fungerar, att det inte finns några garantier - och det värsta av allt - att bara för att det funkar nu så kan det ändå innebära att det kan komma att förändras. För är det något jag vet så är det just det. Allergin förändras genom livet. Åt båda håll. Jag har upplevt både och.

Men var inte du allergisk?!?

Allergivänlig - är fel ord. Jag har varit pälsdjursallergiker i hela mitt liv. På senare år har min allergi överlag börjat förändras. Först la jag knappt märke till det, trodde att det var någon slags slump att jag inte reagerade i olika sammanhang. Pollen t ex, jag trodde alla överdrev när de sa att det var extremt hög pollenhalt i luften och många icke-allergiker hade börjat reagera, och bli allergiska. Pälsdjur, där fick jag för mig att folk hade så välstädat hemma. Fick höra en teori om att min sambos syster troligen badade sina hundar jätteofta. Själv tyckte jag att jag var så noga med att inte röra och gosa "på fel sätt" och att jag alltid slet av mig alla håriga kläder så fort jag kom hem efter besök hos någon med djur. Jag tvålade in händer och armar. Jag släpade omkring på mina allergimediciner i tid och otid. Tänkte att det kanske hade blivit en sån där grej som det blir med paraply - om man glömmer paraplyet hemma så börjar det garanterat regna under dagen, om man har det med sig så blir det definitivt soligt och varmt och inte ett moln i sikte. Det vet ju alla.

Men faktum är att min allergi verkligen har förändrats. Jag hörde talas om sånt när jag var yngre (ni vet, på 80-talet) att det kunde "växa bort". Jä rajt. Så som jag snorade och kliade i alla möjliga sammanhang. Men så småningom så började jag ju se ett mönster. Ett mönster av pollenallergifria somrar. Ett mönster av glömda-allergi-tabletter-men-ändå-ingen-klåda. Ett mönster av kläder-som-användes-dagen-efter-en-träff-med-pälsdjur. Ett mönster med mycket-gos-i-hela-ansiktet-med-labradorer.

Ett faktum till är att det är välkänt att det finns många allergiker som klarar av vissa pälsdjur, eller vissa raser inom vissa kategorier av pälsdjur. Man kan vara allergisk mot olika sk allergener, antingen saliven, urinen eller mjället eller annat som djuren utsöndrar. Och om just den ena eller den andra rasen (eller individen) inte utsöndrar just det som du är allergisk mot, så kan det faktiskt vara så att du klarar av just den rasen, eller i en del märkliga fall, just den individen (men inte dennes brorsa...)

Det här verkar inte helt vara en exakt vetenskap. Man måste verkligen prova sig fram - ordentligt. Det som en annan klarar av kanske man själv reagerar jättestarkt på, och tvärtom. För att inte tala om alla rykten som går "men jag har en kompis", "min moster sa", "en kollega till mig berättade om en barndomskamrat som faktiskt". Ja, ni fattar. Läkare gör en del uttalanden, i väldigt vaga ordalag, om att det kanske går över, eller att en del klarar av det men att det inte finns några garantier. Personligen kan jag väl tycka att de kanske skulle ta och forska lite seriöst i det hela. Det finns ingen som helst vetenskaplig dokumentation som jag kunnat hitta i frågan som egentligen ger något svar. Eller varför inte en bunt allergitest som verkligen talar om vilka av de här "utsöndringarna" som faktiskt jag tex är allergisk mot. Och ett motsvarande test på just de olika raserna, eller möjlighet att göra ett test på just det djur, den individ, som du har eller funderar på att skaffa, för att ge raka svar. Eller åtminstone ge en fingervisning eller gradering av hur stark allergin är mot just dessa ämnen. Lite mer vetenskap vore kul. På lättillgänglig basis. Inte - "jo vi forskar om det och har ett specialinstitut som har testat 4 personer - men vi gör inga tester på allmänheten"...

Och glöm det där att man kan vaccinera sig mot allergi, den möjligheten finns inte. Som sagt, tekniken kanske finns, men inte viljan hos forskare och läkare. Det är ytterst sällsynt man gör sånt, kraven är skyhöga, det räcker inte med att man vill ha ett djur och att man har det jobbigt att vara ute på somrarna. Dessutom finns inga garantier där heller att det fungerar, plus att det tydligen inte heller ger ett livslångt skydd, på sin höjd ett par år. So far, men jag håller tummarna för att det kan få chans att utvecklas där med.

Faktum är att både uppfödare och hundmatsbranschen och djurtillbehörsföretagen skulle kunna tjäna storkovan på om det blev lite klarhet i frågan. Tänk vad många fler som skulle våga sig på att skaffa ett djur! Jag vet ju för egen del att jag själv har knappt vågat tänka tanken på typ 30 år! Förrän nu!

Raser vi har "kikat på" men valt bort av olika anledningar

Planerna har ju pågått ett tag nu - så vi har ju hunnit tröskat igenom en del...
Här följer några raser som vi har "kikat på" men valt bort av olika anledningar:

American Staffordshire Terrier - stod länge högst upp på listan för hela familjen tills vi lyckades spåra lite info om hur stor hunden egentligen är (läs: hur mycket den väger). Man har valt att inte avslöja/definiera amstaffens vikt i rasstandarden. Mankhöjden ligger på 43-48 cm och enligt standarden ska vikten "ligga i nivå med höjden". Vad tusan menas med det? Det är ju en rätt musklig ras, men väldigt ofta ser man lite nättare individer. En nätt tik kan väga ca 17 kg (har jag sett) men många, många av dem, speciellt hanarna, väger uppemot 28-30 kg!!! Och det skulle väl kunna vara okej i sig, men vi bor 3 trappor upp - utan hiss!! Puh! Tänk dig själv när den jycken ska bäras på efter någon skada, operation eller vid mångårig höftledsdysplasi eller något annat trist.

Pudel - en av de mest välkända raserna när det gäller allergikers tålighet. Finns i alla möjliga storlekar, från yttepyttiga toypudlar till stora ståtliga storpudlar (fd kungspudel). Men kära dotra vägrar, trots mammas bön om att åtminstone kika lite mer på dem "i verkligheten". För de är ju väldigt olika, färg och utseende. Och man måste inte frisera dem i olika bollfrisyrer! Men hon tycker att de är sååååå fula och tråkiga... Hon var hundrastare åt en mellanpudel ett tag, och den var kanske inte en av de vackraste exemplaren. Ja, ja. Man kan bli avskräckt av det mest underliga anledningar :-)

Chihuahua - ja, faktiskt, lite måste man ju kika på dem också. Det går inte att undvika. Men faktum är att en 1,5 kilos hund bara blir till plockepinn om man tappar en pocketbok i rummet brevid!! Verkar lite risky business att ha en sån hund här :-D För att inte tala om vad som händer med en sån liten tiny varelse när Peter ska kasta frisbee med den!! Aoch!!

Jakten på ett litet sällskap...

Ja, den har pågått ett litet tag nu.