Hundar kan lära sig att äta godis man tappat under snön.... oj!

Valpkurs, säsong 1, avsnitt 2 av 5.
Börjar första övningen med att vända upp och ner på hela "godisburken"!! Bra jobbat!!
I alla fall tyckte både Merlyn och skogsområdets alla andra hundar det... De hade väldans svårt att passera det där trädet utan att lite väl avslöjande stanna kvar och äta allt gott som gömde sig på marken under snön.
#hurmanblirpoppisihundrastarskogen

I övrigt en kul förmiddag. Vissa protester mot att behöva trava runt med husse på en stig när alla roliga voffar stog kvar uppe i skogsbacken. Tung rumpa ner på skogsstigen.... och tillhörande släpspår.... inget godis är tillräckligt gott för att följa med då inte! I alla fall inte förrän husse hade släpat det lilla krypet längs stigen och bakom några träd så att inte kompisarna syntes längre. DÅ minsann kunde man "gå fint" - med lite övertalning.

Lilla skrutt-matte var mest förkyld (och tror jag, lite halvbakis??) men hade trivts bra med dagen ändå. Var med så gott hon kunde trots virusattacken. Vi är alla galet nöjda med våran instruktör Tina från Tinric!! Hon är suverän, härligt smittsamt glad och mysig. Kan tricksen att locka folk att lyssna och vara med.

Till nästa gång ska vi träna på att gå fint (med tillhörande små höftputtar, vid behov) och kontaktövningar. Övningen vi fick med oss från idag var jättebra, att utan ord, få hunden att koncentrera sig på det godis (eller köttbullar) man har i sin ihopknutna hand, ska ignoreras av lillevalpen, som ska ta sitta ner och ta ögonkontakt. Och JAG BARA ÄLSKAR att det kan ske ordlöst!!! Och det funkar verkligen!!

Den ska vi träna massor på - me like!!

Ganska likt Stockholms blodbad

Nu har det hänt. Jag visste att det bara var en tidsfråga...
Vi har ju haft aningens problem med att klippa klorna på den lilla rackarns staffe-ormen... :-) Vi har tränat och myst och pysslat och hållt fast och envisats. Vi har till och med bett veterinären - men ack, ingen hjälp där inte - när vi var där för 12-veckors-vaccinationen. Guuuud, vilken diskussion det blev!! (det är en lång story bara det)

Hur som helst, klorna slutar ju inte växa bara för att vi inte lyckas få till det. Vi har fått till det någon enstaka gång, med ett par klor då och då, men satan vad de växer!! Någon gång lyckades jag klippa när han sov, helt utmattad, efter ett besök hos labbarna de fina.

Men så igår var det dags igen. Klipp! Men oooops....!! Där var visst pulpan, tjolahopp! Och hej vad det blödde!!! Allmän kontrollerad panik :-) Matte och hussa var igång och husse sov, men han blev uppryckt ur sängen då det behövdes ett par extra händer. Han var inte till så mycken hjälp dock, sömndrucken som har var (det heter så - han hade alltså inte druckit - bara så ni inte missförstår) Blodet skvätte åt alla håll och Lailas potatismjöl åkte fram. Eller åkte åt alla möjliga håll kanske man ska säga :-) Sen var det till att försöka binda om det hela för det fortsatte blöda och han sprattlade ganska vilt. Han är ju inte helt med på noterna när han blir fasthållen. Ont hade han dock inte, som bekant så känner de ju inget när man klipper i pulpan, men det är ett satans meck! Och färgen på blodet är inte rött, kan jag ju upplysa om då. Ser mer ut som Falu Rödfärg - originalet! Mörk röd, och en helt annorlunda konsistens är vårt vanliga lite fettiga människoblod. Mer tunnflytande och såg definitivt ut som om man hade målat om hela ladan med Falu Rödfärg när man tittade ner på sina nerblodade jeans...

Så småningom la sig lugnet, matte Linnéa skurade upp allt blod - hon är satan i gatan en rejäl klippa vid krissituationer! Jag blir lika imponerad varje gång. Lugn och samlad, följer med lätthet instruktioner och gör alltid automatiskt det som är "rätt", om man säger så.

Lillvaffen somnade så småningom i sin (ganska så nya) bädd. Han fick inte sova i sängen inatt, med våra fina vita lakan. På morgonen såg jag att han hade lyckats lirka bort sitt lilla "bandage", det hade han nog snuttat på en del... Men själva klon verkade orörd, fortfarande lite blodfärgad. Ut och kissa, äta och sen passade vi på att sova förmiddag, lika bra, för att hindra onödigt blödande.

Sen skulle jag iväg till doktorn. Peter kom hem och  skulle passa Merlyn, men han skjutsade mig dit, så det blev en liten biltur med alla. När jag var inne hos läkaren så var de ute en sväng. Plötsligt fick Merlyn syn på en liten dvärgpudel och började dra, och dra, och dra.... vilket resulterade i att det började blöda igen! Så när jag mötte de så var det två blodiga killar som stod och väntade ;-) Jag tänkte att det är lika bra att åka till veterinären för att få stopp på blödandet och vi var välkomna dit på dagakuten.

Vet ni vad veterinär-tjejen gjorde?!?! Klippte hans klor!!! Helt utan att man behövde säga till!! Hon var kanon! Min nya stålkvinna!!!

(berättar mer imorrn, jag har en tjurig tonåring som vill åt datorn...) :-P

Ännu ett morronbett...

Liten valp är ivrig. Liten valp är mer på alerten kl 7 än vad stor hussa är. Liten valp är nykissad, nyäten och olekt. Liten valp är snabb. Liten valp är stark.
Hussa är inte snabb på morgonen... Möjligtvis stark. Om man jämför med tandborsten, eller nåt...

Liten pluppvalp kommer in efter morgonpromenad med husse, vild av glädje och full fart åt alla håll. Åt mitt håll, åt min arm - AAAJJJJJ!!!! Nytt, stort bett - denna gång på vänster underarm. Blånaden kommer direkt, lite hudflikar är uppskrapade trots att han bet genom morgonrocksärmen (den klarade sig dock). Aj, ont! Stort halvcirkelformat blåmärke.

Luuuuuugn och fiiiiin, vovve.....

Schhh, såja, inte bita, vara snäll.

Vi har ju pratat om det här.

Är man söt, måste man vara snäll.

Fotboll följt av brottning med grannen

Bästa hundhändelsen idag var nog att få träffa Frida ute på vår gård, under sena kvällsrastningen. Frida är en riktig liten raring, en dvärgschnuaser och ca 12 veckor. De bor i samma port som oss, fast på en lägre våning. Vi var ute i godan ro och "sparkade lite fotboll" (det ligger en Pepsi-reklam-fotboll ute). Jättekul! Svoooosch! sa det plötsligt och så kom den lilla yrhättan flygande från ingenstans. Sen var man som hussa bortglömd och negligerad bra länge... :-) De har så himla kul när de leker ihop, de där två. Frida med sina plockepinn-ben på hela 2 kg (berättade hennes husse) och så Merlyn då, vildbasaren på säkert över 8 kg nånting vid det här laget (Vi har ingen våg!!) De rullar runt och försöker bossa varandra båda två ;-) Ser rätt festligt ut. De är tvärtysta när de leker, om man inte såg dem skulle man inte veta att de var där. Fast efter ett tag började Frida uppge några slags mjäkiga, jag vet inte, morrningar(?) kanske, det lät mer som mysiga snarkningar. Hennes husse hade inte heller hört det förut. Först förstod ingen av oss vem av valparna som ljudet kom ifrån! ;-) Men de hade bara roligt! Det brukar vara svårt att skilja dem åt, fullt uppe i varv som de är.

Dagen har annars bjudit på lite mys med min skruttas kompis Mr M som fick ta sig an Merlyn när skrutt skulle duscha.... vilket visade sig ta över en timme(!) inklusive BAD!!! Själv låg jag och vilade och det tog ett tag innan jag insåg att hon hade lämnat över bitaren till Mr M... Jag pallrade mig upp och försökte gömma frisyren under ett hårband, sprayade parfym (för att jag skulle kvickna till) och gick inte och räddade killen. I och för sig klarade han sig nog ganska bra, men han höll krampaktigt ett hundben i ena handen. Det brukar vara det främsta "vapnet" i kampen om tänderna... Men han sa att allt gått bra. Jag rymde ut med min hund och såg till att han blev både rastad och fick mat - allt det jag trodde skulle ske under skrutts "watch". Men vi var lite i olag med tiderna idag, så jag skyller på det istället för på henne, hennes besök och hennes extremt långa bad/dusch/spatimme... :-)

Lilleman somnade i alla fall gott sen. Blev en liten kamp när vi skulle förflytta oss till sovrummet, då han hade somnat i soffan. Han vill väldans gärna ligga i vår säng! :) I vanliga fall gör det inget men jag tänkte ha datorn till sällskap en stund så jag ville inte riktigt riskera en nattfajt om laptopvärmen och sladdar och andra prylar. Till slut la han sig på sin bädd i vårt sovrum (han har ju en där också, likväl som i vardagsrummet)

Ser fram emot imorgon! Håller tummarna för lite valp-tillbehörs-shopping, kanske ett besök hos syster&co (vilket inkluderar den ljuvliga kissen Matisse) och eventuellt en massa hemmapyssel och kanske inhämtning av lite saker hemma hos storabror min.

G'natt!!

~ Hussa

Bildvisning på fb

Har precis suttit och bläddrat bland bilderna från min uppfödare.
De är ju så fina alla hennes vovvar! Tittat på kullsyskon och andra syskon och "kennelsyskon" (Finns det ett sånt ord? Nu finns det det i alla fall...) Härligt att se bilderna på henne och hela flocken! Ser så satans coolt ut! De tuffa hundarna, 5, 6, 7 stycken, ute i skog och mark, eller några stycken ihop med barnen. De är ruskigt snygga! Hundarna alltså, missförstå mig inte :-P Men det är inte ofta man sett bilder på en så stor staffe-flock. Jag tycker det är rätt häftigt, hon är tuff "vår Laila"!

Tidigare ikväll var min bästa AR på besök! För första gången :-) Det var kul! Det känns direkt att hon är rätt hundvan. Jag har nästan hunnit glömma bort det under alla åren, men det var kul att se. Härligt när det är någon som inte är tafatt (som jag brukat vara innan Merlyn kom in i mitt liv). Det var jätteroligt att hon var här och jag är så glad att hon fått träffa våra lilla pärla medan han fortfarande är liten! Det är ju ändå lite speciellt med en hund som man känt redan som valp liksom. Det bådar alltid gott för framtiden. Vi käkade kladdkaka och lillrackarn fick mest titta på när vi åt. I och för sig gnagde han på sitt nya ben - alltid poppis!

Kanske dags att försöka krångla sig ner i sängen (inte alltid det lättaste nu för tiden - det ligger så många där!) så kanske man kan få en fin dag imorgon. Idag har jag haft ont i fot & ben och har inte varit till mycket nytta.

Men nya dagar och nya ben!!

nedtecknat av hussa