Jag har hört ryktas från en annan hundägare att det ska finnas en hundrastgård någonstans i krokarna kring Liljeholmen. Grejen är att jag hörde talas om det här tidigare i höstas, precis innan vintern. Men ni vet hur det kan bli, det blev liksom aldrig av att ta sig dit. I mitt stilla sinne tänkte jag nog att jag skulle bli guidad dit av någon annan hundägare som visste exakt vart det låg, men det blev aldrig så. Vintern kom och kylan och SNÖN (ni vet, den omtalade snön ) och jag visste att det inte låg så nära så helt plötsligt blev det liksom lite jobbigt att ta sig dit fick jag för mig. Sen visste jag ju faktiskt inte vart det låg, jag har verkligen klurat på det där. Knappt någon jag pratade med som visste om att den fanns!!
Till saken hör också att i höstas och under en stor del av vintern så har det gått bra att ha Merlyn lös, i alla fall när jag har varit ute med honom. Så behovet av en sån däringa rastgård har inte känts så överhängande. Men nu kände jag att det verkligen var dags. Han är lite knepigare ute nu, vill rusa iväg, har blivit döv (!) (ja, ja selektiv hörsel), vet inte vad han heter och sen har det ju varit tvärmörkt större delen av dygnet (i mina ögon) och då blir han ju dessutom osynlig. Han gömde sig i en buske en dag här hemma ute på gården, han var 2 meter ifrån mig men jag såg honom i alla fall inte. Där låg han och filurade och hade skitkul!
Egentligen var jag inte på väg att göra något speciellt. Jag var ute på en liten runda med Merlyn, fick för mig att parkera om bilen (här måste man ju göra det i tid och otid) och helt plötsligt fann jag mig själv planlöst åka omkring i kvarteren runt, runt... Tog siktet på Liljeholmen, fortfarande utan någon plan, hade väl lite tråkigt, och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. Till slut märkte jag att jag åkte ner i området där jag hade fått för mig att den här hundrastgården kanske kunde ligga. Området är relativt nybyggt och jag har inte varit där sen innan de började bygga. Det ligger liksom inte på väg till något annat och har man inget ärende dit så är man inte där helt enkelt. Åkte planlöst runt och tänkte att om jag ser någon med en hund så kan jag stanna till och fråga bara. Men jag såg inte en jycke...(Ha, ha!) Det fanns heller inte så många vägar att ta in på heller, området är rätt så "rakt" om man säger så. De håller fortfarande på och bygger i slutändan av området. Jag passerade förbi där - och där, helt plötsligt, så uppenbarade det sig som en hägring i öknen!
Snett emot Årstadalsskolan, på andra sidan den vägen, i en slingrig backe, så ligger rastgården precis längs med den vägen (Sjöviksvägen?). Vände och åkte tillbaka. Fanns ingen parkering som egentligen hörde till men jag lyckades norpa en plats utanför något företag precis brevid.
Vilken lycka!!!! Merlyn var helt galen av glädje att få springa runt där! Det var halt som tusan eftersom det varit mildväder men hunnit frysa på. Det ligger liksom i en backe eller slänt eller vad man ska kalla det. Han sprang som en tok och jag stapplade runt med myrsteg, livrädd för att slå ihjäl mig.
Platsen var annars trevlig. Ganska nära vägen. Snöröjarna hade lassat en stor snöhög precis vid stängslet så jag var lite orolig för att Merlyn skulle upptäcka det och ta ett skutt över. Men han hade inte ögon för detaljerna direkt. I alla fall inte om de inte luktade något.... ;-) När snön är väck är det säkert fint där. Det är lite skogssluttning, lite buskage, lite öppen mark, lite avsågade träd och grenar och någon stubbe. Helt okej. Stängslet i samma höjd (och sort) som på de flesta kommunala dagis och andra liknande ställen. Kunde gott varit lite högre med tanke på stora hundar eller hunder med god hopp-spänst i benen för det ligger skitnära vägen! Ja, ja. Sen var det en STOR soptunna där och en skylt om att man ska plocka upp efter sin hund. Jä rajt. Vilka idioter det finns!! Det låg JÄTTEMYCKET hundbajs i hela området - "det som göms i snö kommer upp i tö" - så himla pinsamma hundägare kan vara! Skäms! Ja, ja, själv drog jag mitt strå till stacken (eller snarare soptunnan) eftersom glad valp lyckades bajsa 4 gånger av ren glädje!!! :-D
Nu börjar det dessutom VERKLIGEN synas att han är en staffe!! När han sprungit och flåsat så har han det där breda grinet som gör att han ser så jäkla kul ut!!! :-) Min gullplupp!!
Någon dag ska jag ta och möte husse efter jobbet också. Han jobbar i stan precis vid Kronobergsparken där de har en hundrastgård också. Kanske lite mer befolkat där..... Här var vi de enda som var!
Nedtecknat av
halksulan herself....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar