Sovmorgon!!! Med bästa sjusovaren Merlyn!!! Om inte husse leker duktig husse och väcker hunden för en morgonrunda, men jag tror nog inte det. Han passar nog på att få en "kort morgon" med direkt inriktning på jobbet.
Zzzz...
onsdag 30 mars 2011
Sovmorgon
Skrutt är ledig - studiedag. Själv ska jag till läkarmänniskan på eftermiddagen.
Sovmorgon!!! Med bästa sjusovaren Merlyn!!! Om inte husse leker duktig husse och väcker hunden för en morgonrunda, men jag tror nog inte det. Han passar nog på att få en "kort morgon" med direkt inriktning på jobbet.
Sovmorgon!!! Med bästa sjusovaren Merlyn!!! Om inte husse leker duktig husse och väcker hunden för en morgonrunda, men jag tror nog inte det. Han passar nog på att få en "kort morgon" med direkt inriktning på jobbet.
Valpen lever och mår bra!
Ifall någon trodde något annat.
Merlyn, den godhjärtade, glada, kärleksfulla och busiga lilla Merlyn! Han är nu lite över 8 månader gammal. Han har kommit in i en könsmognadsperiod men inte riktigt fått grepp om vad han ska göra utav det. Förvirringen har varit total för hans del! För lite drygt en och en halv månad sedan så började det.... Det tog några dagar innan vi fattade galoppen här hemma, men jag har massor att komma med till vårt försvar!! :-)
Först fick han någon typ av urinvägsinflammation! Kunde inte kissa, ville inte äta, kissade lite fel (dvs inne - han blev själv väldigt förvånad och gick och gömde sig...) och hade till slut ont när han väl försökte kissa och kämpade länge varje gång. Sen så åt han mindre och mindre... Nu låter ju det här som om det höll på jättelänge, men faktum är att den här dagen när vi konstaterade att han inte kunde kissa (23 feb) så åkte vi till akuten på natten. Jag hade läst mig till att det var SKITFARLIGT om de inte kissar! Det behöver ju inte vara något superfarligt, men OM det är det så har man extremt lite tid på sig att spela på innan det blir livshotande. Så akuten blev det. Efter diverse prover och röntgen (och lite åka vilse mitt i natten) så kom vi ifrån veterinären med ett recept på antibiotika. Första tabletten fick han hos veterinären inpulad i en köttbulle! Mycket lycklig jycke!! :-)
Till slut så kissades det i alla fall lite bättre för varje dag, men man såg fortfarande att han hade ont och kämpade. Veterinären (Bagarmossen) hörde av sig om provsvaren och berättade att det hade varit någon mysko bakterie som de hade sett. Nu kunde ju den här bakterien kanske ha förvirrat sig in i provet på något normalt och ofarligt sätt (typ kontaminering, han kissade ju i en burk ute i hög snö) Det här resulterade i alla fall i ett återbesök hos veterinären (vi tycker om att slösa pengar på vår hund....). Där fick han raka magen!!! :( Han skulle nämligen få göra dels ett ultraljud och dels ta ett sk sterilt urinprov. När de gör ett sterilt urinprov så går de in i urinblåsan med hjälp av en nål som de sticker in i magen. På så sätt kan inga uteliggande bakterier som tex sitter fast i pälsen eller utanpå huden komma in i urinprovet. Sagt och gjort! Men vet ni vad lång tid det tar innan pälsen växer ut igen!?!?! Han ser fortfarande ut som en bäbis på magen! (hundbäbis - dvs valp, det tar ett tag innan pälsen på magen har vuxit sig tät på en valp, så de ser lite nakna ut) Hmm... Ja, ja. Intimrakning på hund.... de kunde väl åtminstone ha gjort något coolt mönster? Blixtformad eller nåt annat?! Tycker i alla fall jag...
Hur som helst. Åter till könsmognad.
I samma veva som allt det här hände så pågick det saker parallellt, bakom kulisserna liksom.
Merlyn har nämligen en liten dam-vän som bor i samma port! Hon är ganska exakt 4 veckor yngre än honom. Hon är en liten dvärgschnauzer och heter Frida. Jag kommer ju aldrig ihåg vad ägarna heter i förnamn (dagissyndromet, ni som har barn fattar), så de går här hemma under namnet "farbror Frida" och "tant Frida". Nu är det ju i princip bara farbror Frida som vi möter ute med den lilla vovvsingen då tant Frida är handikappad. Så då fick vi helt plötsligt veta att lilla tikvalpen Frida löper!!!!
Den informationen hjälpte kan jag säga. Då hade vi i flera dagar undrat varför Merlyn inte blev "frisk"! Han var alldeles konstig hemma, pep (HAN har nu fått smeknamnet Pipen :-) under de här dagarna) och orolig till tusen. Åt precis ingenting! Jag trodde att han inte åt eller drack något för att han hade jobbigt att kissa.... Han var allmänt ostyrig kan man väl säga.
Saken är ju att han höll ju på så här i flera veckor. Åt knappt någonting. Alls. Man fick leka i honom några matbitar ibland. Vi till och med prövade annan mat (jag vet, suck, oerfarna hundägare liksom) Köttbulle-dosen med antibiotika var ju bra också förstås, men det skulle han ju bara ha i 7 dagar, men på så sätt visste vi ju att det i alla fall inte var någon matvägran eller liknande. Till slut lyckades jag ju hitta lite information ocksxå som bekräftade min koppling till löpet... De blir så stissiga att de inte kan koncentrera sig på att äta (Nu pratar vi ändå om att dygnet har 24 timmar, men man kan ändå inte komma ihåg att äta under någon av de 24 timmarna.... Killar!!!) Så våran lilla runda kille blev lite mager under de här veckorna :-)
Kommer helt osökt att tänka på den gamla slagdängan:
"Kan inte hej, kan inte hej, kan inte hejda mig
när jag ser en tjusig tjej" (Robban Broberg)
Nu äter han i alla fall äntligen ordentligt igen!! Puh!
Sen har han ju utvecklat en OERHÖRD kärlek till kuddar under den här tiden.
Och nu pratar vi inte om att gosa.... kärleken till kuddarna är oändlig! Och oändligt fysisk...
Gode Gud! Vill knappt tänkta på´t! Så här springer vi runt och räddar kuddar och gömmer kuddar och slänger upp dem högst upp på bokhyllor och skåp och annat om dagarna :-P
Nä nu får det faktiskt bli läggdags. Merlyn börjar rulla en hård boll över parkettgolvet och jag gissar att grannen vill sova.... (fniss). Sista rastningen för kvällen fixade min skrutta, Merlyns kära "matte"
Merlyn, den godhjärtade, glada, kärleksfulla och busiga lilla Merlyn! Han är nu lite över 8 månader gammal. Han har kommit in i en könsmognadsperiod men inte riktigt fått grepp om vad han ska göra utav det. Förvirringen har varit total för hans del! För lite drygt en och en halv månad sedan så började det.... Det tog några dagar innan vi fattade galoppen här hemma, men jag har massor att komma med till vårt försvar!! :-)
Först fick han någon typ av urinvägsinflammation! Kunde inte kissa, ville inte äta, kissade lite fel (dvs inne - han blev själv väldigt förvånad och gick och gömde sig...) och hade till slut ont när han väl försökte kissa och kämpade länge varje gång. Sen så åt han mindre och mindre... Nu låter ju det här som om det höll på jättelänge, men faktum är att den här dagen när vi konstaterade att han inte kunde kissa (23 feb) så åkte vi till akuten på natten. Jag hade läst mig till att det var SKITFARLIGT om de inte kissar! Det behöver ju inte vara något superfarligt, men OM det är det så har man extremt lite tid på sig att spela på innan det blir livshotande. Så akuten blev det. Efter diverse prover och röntgen (och lite åka vilse mitt i natten) så kom vi ifrån veterinären med ett recept på antibiotika. Första tabletten fick han hos veterinären inpulad i en köttbulle! Mycket lycklig jycke!! :-)
Till slut så kissades det i alla fall lite bättre för varje dag, men man såg fortfarande att han hade ont och kämpade. Veterinären (Bagarmossen) hörde av sig om provsvaren och berättade att det hade varit någon mysko bakterie som de hade sett. Nu kunde ju den här bakterien kanske ha förvirrat sig in i provet på något normalt och ofarligt sätt (typ kontaminering, han kissade ju i en burk ute i hög snö) Det här resulterade i alla fall i ett återbesök hos veterinären (vi tycker om att slösa pengar på vår hund....). Där fick han raka magen!!! :( Han skulle nämligen få göra dels ett ultraljud och dels ta ett sk sterilt urinprov. När de gör ett sterilt urinprov så går de in i urinblåsan med hjälp av en nål som de sticker in i magen. På så sätt kan inga uteliggande bakterier som tex sitter fast i pälsen eller utanpå huden komma in i urinprovet. Sagt och gjort! Men vet ni vad lång tid det tar innan pälsen växer ut igen!?!?! Han ser fortfarande ut som en bäbis på magen! (hundbäbis - dvs valp, det tar ett tag innan pälsen på magen har vuxit sig tät på en valp, så de ser lite nakna ut) Hmm... Ja, ja. Intimrakning på hund.... de kunde väl åtminstone ha gjort något coolt mönster? Blixtformad eller nåt annat?! Tycker i alla fall jag...
Hur som helst. Åter till könsmognad.
I samma veva som allt det här hände så pågick det saker parallellt, bakom kulisserna liksom.
Merlyn har nämligen en liten dam-vän som bor i samma port! Hon är ganska exakt 4 veckor yngre än honom. Hon är en liten dvärgschnauzer och heter Frida. Jag kommer ju aldrig ihåg vad ägarna heter i förnamn (dagissyndromet, ni som har barn fattar), så de går här hemma under namnet "farbror Frida" och "tant Frida". Nu är det ju i princip bara farbror Frida som vi möter ute med den lilla vovvsingen då tant Frida är handikappad. Så då fick vi helt plötsligt veta att lilla tikvalpen Frida löper!!!!
Den informationen hjälpte kan jag säga. Då hade vi i flera dagar undrat varför Merlyn inte blev "frisk"! Han var alldeles konstig hemma, pep (HAN har nu fått smeknamnet Pipen :-) under de här dagarna) och orolig till tusen. Åt precis ingenting! Jag trodde att han inte åt eller drack något för att han hade jobbigt att kissa.... Han var allmänt ostyrig kan man väl säga.
Saken är ju att han höll ju på så här i flera veckor. Åt knappt någonting. Alls. Man fick leka i honom några matbitar ibland. Vi till och med prövade annan mat (jag vet, suck, oerfarna hundägare liksom) Köttbulle-dosen med antibiotika var ju bra också förstås, men det skulle han ju bara ha i 7 dagar, men på så sätt visste vi ju att det i alla fall inte var någon matvägran eller liknande. Till slut lyckades jag ju hitta lite information ocksxå som bekräftade min koppling till löpet... De blir så stissiga att de inte kan koncentrera sig på att äta (Nu pratar vi ändå om att dygnet har 24 timmar, men man kan ändå inte komma ihåg att äta under någon av de 24 timmarna.... Killar!!!) Så våran lilla runda kille blev lite mager under de här veckorna :-)
Kommer helt osökt att tänka på den gamla slagdängan:
"Kan inte hej, kan inte hej, kan inte hejda mig
när jag ser en tjusig tjej" (Robban Broberg)
Nu äter han i alla fall äntligen ordentligt igen!! Puh!
Sen har han ju utvecklat en OERHÖRD kärlek till kuddar under den här tiden.
Och nu pratar vi inte om att gosa.... kärleken till kuddarna är oändlig! Och oändligt fysisk...
Gode Gud! Vill knappt tänkta på´t! Så här springer vi runt och räddar kuddar och gömmer kuddar och slänger upp dem högst upp på bokhyllor och skåp och annat om dagarna :-P
Nä nu får det faktiskt bli läggdags. Merlyn börjar rulla en hård boll över parkettgolvet och jag gissar att grannen vill sova.... (fniss). Sista rastningen för kvällen fixade min skrutta, Merlyns kära "matte"
Sov så gott!
fredag 18 mars 2011
Rusande vovvsing!
Idag har jag äntligen lyckats lokalisera hundrastgården!!!!
Jag har hört ryktas från en annan hundägare att det ska finnas en hundrastgård någonstans i krokarna kring Liljeholmen. Grejen är att jag hörde talas om det här tidigare i höstas, precis innan vintern. Men ni vet hur det kan bli, det blev liksom aldrig av att ta sig dit. I mitt stilla sinne tänkte jag nog att jag skulle bli guidad dit av någon annan hundägare som visste exakt vart det låg, men det blev aldrig så. Vintern kom och kylan och SNÖN (ni vet, den omtalade snön ) och jag visste att det inte låg så nära så helt plötsligt blev det liksom lite jobbigt att ta sig dit fick jag för mig. Sen visste jag ju faktiskt inte vart det låg, jag har verkligen klurat på det där. Knappt någon jag pratade med som visste om att den fanns!!
Till saken hör också att i höstas och under en stor del av vintern så har det gått bra att ha Merlyn lös, i alla fall när jag har varit ute med honom. Så behovet av en sån däringa rastgård har inte känts så överhängande. Men nu kände jag att det verkligen var dags. Han är lite knepigare ute nu, vill rusa iväg, har blivit döv (!) (ja, ja selektiv hörsel), vet inte vad han heter och sen har det ju varit tvärmörkt större delen av dygnet (i mina ögon) och då blir han ju dessutom osynlig. Han gömde sig i en buske en dag här hemma ute på gården, han var 2 meter ifrån mig men jag såg honom i alla fall inte. Där låg han och filurade och hade skitkul!
Egentligen var jag inte på väg att göra något speciellt. Jag var ute på en liten runda med Merlyn, fick för mig att parkera om bilen (här måste man ju göra det i tid och otid) och helt plötsligt fann jag mig själv planlöst åka omkring i kvarteren runt, runt... Tog siktet på Liljeholmen, fortfarande utan någon plan, hade väl lite tråkigt, och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. Till slut märkte jag att jag åkte ner i området där jag hade fått för mig att den här hundrastgården kanske kunde ligga. Området är relativt nybyggt och jag har inte varit där sen innan de började bygga. Det ligger liksom inte på väg till något annat och har man inget ärende dit så är man inte där helt enkelt. Åkte planlöst runt och tänkte att om jag ser någon med en hund så kan jag stanna till och fråga bara. Men jag såg inte en jycke...(Ha, ha!) Det fanns heller inte så många vägar att ta in på heller, området är rätt så "rakt" om man säger så. De håller fortfarande på och bygger i slutändan av området. Jag passerade förbi där - och där, helt plötsligt, så uppenbarade det sig som en hägring i öknen!
Snett emot Årstadalsskolan, på andra sidan den vägen, i en slingrig backe, så ligger rastgården precis längs med den vägen (Sjöviksvägen?). Vände och åkte tillbaka. Fanns ingen parkering som egentligen hörde till men jag lyckades norpa en plats utanför något företag precis brevid.
Vilken lycka!!!! Merlyn var helt galen av glädje att få springa runt där! Det var halt som tusan eftersom det varit mildväder men hunnit frysa på. Det ligger liksom i en backe eller slänt eller vad man ska kalla det. Han sprang som en tok och jag stapplade runt med myrsteg, livrädd för att slå ihjäl mig.
Platsen var annars trevlig. Ganska nära vägen. Snöröjarna hade lassat en stor snöhög precis vid stängslet så jag var lite orolig för att Merlyn skulle upptäcka det och ta ett skutt över. Men han hade inte ögon för detaljerna direkt. I alla fall inte om de inte luktade något.... ;-) När snön är väck är det säkert fint där. Det är lite skogssluttning, lite buskage, lite öppen mark, lite avsågade träd och grenar och någon stubbe. Helt okej. Stängslet i samma höjd (och sort) som på de flesta kommunala dagis och andra liknande ställen. Kunde gott varit lite högre med tanke på stora hundar eller hunder med god hopp-spänst i benen för det ligger skitnära vägen! Ja, ja. Sen var det en STOR soptunna där och en skylt om att man ska plocka upp efter sin hund. Jä rajt. Vilka idioter det finns!! Det låg JÄTTEMYCKET hundbajs i hela området - "det som göms i snö kommer upp i tö" - så himla pinsamma hundägare kan vara! Skäms! Ja, ja, själv drog jag mitt strå till stacken (eller snarare soptunnan) eftersom glad valp lyckades bajsa 4 gånger av ren glädje!!! :-D
Nu börjar det dessutom VERKLIGEN synas att han är en staffe!! När han sprungit och flåsat så har han det där breda grinet som gör att han ser så jäkla kul ut!!! :-) Min gullplupp!!
Någon dag ska jag ta och möte husse efter jobbet också. Han jobbar i stan precis vid Kronobergsparken där de har en hundrastgård också. Kanske lite mer befolkat där..... Här var vi de enda som var!
Jag har hört ryktas från en annan hundägare att det ska finnas en hundrastgård någonstans i krokarna kring Liljeholmen. Grejen är att jag hörde talas om det här tidigare i höstas, precis innan vintern. Men ni vet hur det kan bli, det blev liksom aldrig av att ta sig dit. I mitt stilla sinne tänkte jag nog att jag skulle bli guidad dit av någon annan hundägare som visste exakt vart det låg, men det blev aldrig så. Vintern kom och kylan och SNÖN (ni vet, den omtalade snön ) och jag visste att det inte låg så nära så helt plötsligt blev det liksom lite jobbigt att ta sig dit fick jag för mig. Sen visste jag ju faktiskt inte vart det låg, jag har verkligen klurat på det där. Knappt någon jag pratade med som visste om att den fanns!!
Till saken hör också att i höstas och under en stor del av vintern så har det gått bra att ha Merlyn lös, i alla fall när jag har varit ute med honom. Så behovet av en sån däringa rastgård har inte känts så överhängande. Men nu kände jag att det verkligen var dags. Han är lite knepigare ute nu, vill rusa iväg, har blivit döv (!) (ja, ja selektiv hörsel), vet inte vad han heter och sen har det ju varit tvärmörkt större delen av dygnet (i mina ögon) och då blir han ju dessutom osynlig. Han gömde sig i en buske en dag här hemma ute på gården, han var 2 meter ifrån mig men jag såg honom i alla fall inte. Där låg han och filurade och hade skitkul!
Egentligen var jag inte på väg att göra något speciellt. Jag var ute på en liten runda med Merlyn, fick för mig att parkera om bilen (här måste man ju göra det i tid och otid) och helt plötsligt fann jag mig själv planlöst åka omkring i kvarteren runt, runt... Tog siktet på Liljeholmen, fortfarande utan någon plan, hade väl lite tråkigt, och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. Till slut märkte jag att jag åkte ner i området där jag hade fått för mig att den här hundrastgården kanske kunde ligga. Området är relativt nybyggt och jag har inte varit där sen innan de började bygga. Det ligger liksom inte på väg till något annat och har man inget ärende dit så är man inte där helt enkelt. Åkte planlöst runt och tänkte att om jag ser någon med en hund så kan jag stanna till och fråga bara. Men jag såg inte en jycke...(Ha, ha!) Det fanns heller inte så många vägar att ta in på heller, området är rätt så "rakt" om man säger så. De håller fortfarande på och bygger i slutändan av området. Jag passerade förbi där - och där, helt plötsligt, så uppenbarade det sig som en hägring i öknen!
Snett emot Årstadalsskolan, på andra sidan den vägen, i en slingrig backe, så ligger rastgården precis längs med den vägen (Sjöviksvägen?). Vände och åkte tillbaka. Fanns ingen parkering som egentligen hörde till men jag lyckades norpa en plats utanför något företag precis brevid.
Vilken lycka!!!! Merlyn var helt galen av glädje att få springa runt där! Det var halt som tusan eftersom det varit mildväder men hunnit frysa på. Det ligger liksom i en backe eller slänt eller vad man ska kalla det. Han sprang som en tok och jag stapplade runt med myrsteg, livrädd för att slå ihjäl mig.
Platsen var annars trevlig. Ganska nära vägen. Snöröjarna hade lassat en stor snöhög precis vid stängslet så jag var lite orolig för att Merlyn skulle upptäcka det och ta ett skutt över. Men han hade inte ögon för detaljerna direkt. I alla fall inte om de inte luktade något.... ;-) När snön är väck är det säkert fint där. Det är lite skogssluttning, lite buskage, lite öppen mark, lite avsågade träd och grenar och någon stubbe. Helt okej. Stängslet i samma höjd (och sort) som på de flesta kommunala dagis och andra liknande ställen. Kunde gott varit lite högre med tanke på stora hundar eller hunder med god hopp-spänst i benen för det ligger skitnära vägen! Ja, ja. Sen var det en STOR soptunna där och en skylt om att man ska plocka upp efter sin hund. Jä rajt. Vilka idioter det finns!! Det låg JÄTTEMYCKET hundbajs i hela området - "det som göms i snö kommer upp i tö" - så himla pinsamma hundägare kan vara! Skäms! Ja, ja, själv drog jag mitt strå till stacken (eller snarare soptunnan) eftersom glad valp lyckades bajsa 4 gånger av ren glädje!!! :-D
Nu börjar det dessutom VERKLIGEN synas att han är en staffe!! När han sprungit och flåsat så har han det där breda grinet som gör att han ser så jäkla kul ut!!! :-) Min gullplupp!!
Någon dag ska jag ta och möte husse efter jobbet också. Han jobbar i stan precis vid Kronobergsparken där de har en hundrastgård också. Kanske lite mer befolkat där..... Här var vi de enda som var!
Nedtecknat av
halksulan herself....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)