Nya hundrastgården!

I måndags var vi på nya hundrastgården nere vid Vintervikscaféet!
Vi trodde ju dessutom att det var supernytt... Men det var nog mest för att vi inte hade hittat den tidigare. De har gömt undan den duktigt, sen är de fullkomligt usla på att informera... En skylt med en pil vore väl en enkel sak att ordna? Framförallt med tanke på att det är ett rekreationsområde för många, med aktiviteter och café och annan servering, utomhusmusik, teater i parken och en massa annat. Så en skylt med en pil. Skitlätt! Så skulle man ju slippa runt att irra omkring i över en timme och sen komma fram fullkomligt genomsvettig!!! Blä.

Men fram kom vi, om än något flåsande, och parken var där!
Jättefin! Stor och lummig, mycket träd och buskar och lite grusytor och en picknic-bänk, lite backigt och skogigt i största allmänhet. Massa hundar lyckades komma dit i omgångar när vi var där så lilleman hade himla kul! Men det var två stycken whippets som verkligen försökte mästra honom, de hade på något vis fått för sig att Merlyn var något hot de inte gillade. Och när de inte gillar nåt - så gör de det tillsammans! Så han fick sig ett par oförskyllda utskällningar och några utfall (Ingen fara! Dessutom hade deras ägare full koll och visste om och när hon skulle blanda sig i.) som de gjorde mot honom. Men han är ju så ljuvlig att ingenting biter på honom. Han reagerar så bra vid sådana situationer, han blir inte skrämd, han ger inte tillbaka, han blir inte arg eller går till attack. Jag har inte riktigt (i denna stund) den rätta vokabulären för att beskriva hans beteende/reaktion. Jag får ta och filma det någon gång istället, det säger ju faktiskt mer.

Sen var det ett par stora hundar (jämfört med honom), jämngamla med honom, och de lekte fint, och stundtals var de lite avvaktande som om de ville att någon av de andra skulle ta initiativ till lek. De såg så roliga ut.
"Vad ska vi göra?"
"Jag vet inte, vad tycker du?"
"Jag vet inte, det du vill."
"Men jag kan inte komma på nåt. Du då, har du nåt förslag?"
"Nä jag vet inte. Jag gör det ni tycker e kul. Vad vill ni?"
"Alltså jag vet faktiskt inte...."
"Ska vi leka med pinnen?"
(ingen reaktion)
"Nähä. Men vad ska vi göra då?"
"Jag vet inte, kom på nåt du!"

Ungefär så kändes det :-D

Merlyn försökte få igång dem att kampa om en stor pinne med honom. Stundtals lyckades han få med de andra grabbarna. När de inte riktigt reagerar på en gång så lägger han antingen ner pinnen mitt framför och backar ett steg. Som om "Ta den då! Du kan börja."
Eller så får han med någon, som kanske inte får ett så bra grepp direkt, då väntar han, med pinnen i munnen, på att den andra ska ta tag ordentligt, sen drar de och han grymtar och har sig. Sen vinner kanske han, då väntar han in att den andra ska ta tag i andra änden av pinnen igen! Ser grymt roligt ut!

Sen kom det någon pyttesnutte hund, Prazský krysarík. Han var inte så lekig, han var mer typen som kanske var lite osäker och försökte sätta sig i respekt och hela tiden hålla avstånd till de andra. Merlyn försökte vänligt nosa och mana till lek, men killen ville helt enkelt inte leka. Kanske nästa gång?

Sen kom lilla staffetiken som vi träffat förut en gång. Fast då hälsade de bara på varandra, nu fick de chans att leka. Så himla kul hade de! En av de andra hanarna försökte styla för tjejen (de var runt året alla grabbarna som var där), men Merlyn gick runt där som en dygdens försvarare eller gamla tiders förkläde eller så. Han fick tydligen till det att det var hans roll att se till att grabbarna inte fick en chans. Åtminstone inte killen som nyss hade rangordnat sig högst... (trodde han ja!)
Så Merlyn gick liksom runt och blockade honom hela tiden. Värsta basketspelare! Eller som de skulle sagt i  Jersey Shore, "cock blocker" ;-D

När de andra grabbarna stack så lekte de alla staffelekar de kunde komma på själva!